Ja det kan man nog lugnt säga att jag var här till kväll, nu är det sådan att jag för ca. 14 dagar sen berättade för kärleken här hemma att min cykel var helt kass i trampan "trodde faktiskt jag skulle förlora tramperna i backen"  Nu har jag ju inte haft använding utav cyklen, men då jag började jobba i går fick jag promenixa till stationen och det har resulterat i att jag nu två dagar i rad höll på att bli kylarfigur för buss 209 i backen "tror minsann chauffören är full"
Nå men då vi sitter vid matboret i kväll säger Calle att jag ska komma med ut och godkänna cyklen, för nu ar han tittat på den, som sagt så gjort jag följar lydigt med, Calle tar cyklen i all hast vänder han den i verkstan och kör ut den på gården och säger sen att nu kan jag testa o fa...... nästa jag liksom observerar är Calle som ligger och ålar sig på gårdsplanen medan han skrattar högljud....... Tror det om ni vil..... mannen har satt tramperna på så att båda står nere i stället för en uppe och en nere, när jag då ska trampa iväg hittar jag inte ena trampan, många försök med att sparka i luften blev det......Himla kul altså.... där rann mascaran igen, men alltid kan man väl roa någon.
Hur är det man säger??? Den ler bäst som ler sist...... hämnden är ljuv min älskling :-)))