Hej hej, nu är det altså jag som kom först och greppade pennan.... Det är jag som är Bamse-Bengt, och är adopterat av familjen Hofer/Håkansson, jag tänkte berätta lite om hur det är att vara en liten kise i denna familjen.
Jag har nu bott hoss familjen i 1½ vecka och här trivs jag väl rätt så bra tror jag, dom är ju en aning konstiga dom där jättarna som kallar sig för min Husse och Matte "vad nu detta kan betyda" nå men allt i allt är jag ganska nöjd med denna första tiden, jag busar och kelar "det sista har jag vant mig till rätt fort och det är ganska skönt" och går på låda MEEEN så har vi besök av ett monster ibland, ja ni läste rätt, en stor grå sak som inte alls är rolig, när Husse och Matte kommer in efter att ha varit ute, är dom så tröga att dom inte fattar att dom faktiskt får stänga dörren i en fart, till och med händer det att dom där "människorna" står och kallar vid den öppna dörren för att få med monstret  in, och sen blir det en massa morrande och fräsande på mig "jag fattar inget av det hela, o inte heller kan jag fatta varför den där grå monsterlika saken inte tycker om när jag hoppar på hon, här om dagen var det extra mycket kiv och väsen, monstret la sig i hallen o släppte inte förbi mig "jag tror till o med att Husse o Matte var rädda att gå förbi" jaha och jag som skulle besöka den stora blå lådan.... efter ett par försök att skrämma monstret fick det bli reträtt för min del, jag vände till höger och upp för trappen i stället och ja minsann där var den där räddningen, en stor blomkruka i hörnet, det gick så bra så, jag fick gjort mitt, men inte helt luktfritt och detta gjorde att den där jätte till Matte kom på mig och ack och ve, hon drog mig i nackskinnet och sa FYYYYYEEHHHHH, sen satte hon mig på min låda och sa jag var duktig när jag kissade. "Hur vill hon egentligen ha det den där människan? och kan någon berätta för mig vad FYYYYYEEHHHHH betyder?
Nå men i det stora hela är det inte så dumt att vara katt här, jag får ju sova i sängen "om altså inte dom där tu ligger och sparkar så man tror man är en fotboll" I dag har jag varit ensam hemma hela eftermiddagen och duktig har jag varit, jag låg inte och sov på matbordet när dom kom hem, och jag har inte heller vält och tagit sönder några ljusstakar i dag, och sen blev jag belönad av dom, han, den där kämpe av dom som kallas Husse, han hade köpt världens roligaste grej "tror han själv" ett sätt dansande löständer, hmmmm nu kan jag bara undra.....
Nej nu får jag nog sluta, för jag brukar att bli jagat bort härifrån, tycker annars det är jätteroligt att valsa på tastaturen när Matte sitter vi datorn så innan hon kommer och säger FYYYYYEEHHHHH så säger jag hej-då och tack för denna gången.
/Bamse-Bengt